Webbplatsen för er med racingsoppa i ådrorna..

Nedan bjuder jag på min upplevelse av Thailands första MotoGP race 2018


När Peter frågade om jag ville hänga med till Thailand för att se MotoGP-tävlingen där, tvekade jag inte många sekunder innan jag svarade ja. Jag hade i och för sig redan varit på säsongspremiären i Qatar i mars, men dessförinnan var finalen i Valencia 2004 den senaste jag besökt. Att det dessutom var första gången någonsin som MotoGP kördes i Thailand gjorde det inte sämre. Thailändarna hade förberett sig väl genom att arrangera Superbike-VM de senaste tre säsongerna, så en proffsig och intrimmad organisation fanns redan på plats.

Vår erfarenhet av Chang International Circuit var just att vi hade kommenterat Superbike-racen för svenska Eurosport – dock från studion i Sundbyberg. Nu skulle vi alltså få se tävlingen på plats, från läktarplats, och utan att behöva göra något jobb.

Eftersom resan vi var inbjudna till omfattade allt – flyg, transfers och hotell – behövde vi bara lämna våra passuppgifter, så skötte Jennifer på resebyrån resten. Själva resan startade på Arlanda, och efter drygt tio timmars flyg med Thai Airways landade vi i Bangkok. Väl på plats möttes vi av vår lokala reseledare Jan, som ledde oss till en lyxig minibuss med iskalla läsk i kylen. Trots att vi landade strax efter fem på morgonen lokal tid var det redan närmare 30 grader varmt och hög luftfuktighet.

Jan berättade att han hade bott i England sedan han var fem år, innan han som vuxen flyttade tillbaka till Thailand, vilket förklarade hans perfekta engelska. Han förklarade också att rusningen inte skulle börja förrän om en halvtimme, så vi gjorde bäst i att ta oss snabbt till vårt hotell där vi skulle tillbringa den första natten.

Väl framme på hotellet kunde vi konstatera att frukosten snart skulle serveras. Buffén var gigantisk och innehöll mycket som jag snarare skulle kalla lunch. Höjdpunkten var kocken som tillagade omelett med precis det innehåll du önskade. Efter frukosten bestämde vi oss för att ta en powernap, och den som vaknade först skulle väcka den andre.

Ett par timmar senare ringde hotelltelefonen – det var Peter som tyckte att en runda på stan skulle berika oss. Vi höll på att smälla av när vi klev ut på gatan; inne på hotellet var det luftkonditionerat, men utanför var det säkert 35 grader. Jag kunde inte låta bli att ge Peter en syrlig pik om att jackan han tagit på sig nog skulle komma väl till pass…

Det som slog oss direkt var trafiken – den var enorm, och nästan alla fordon var tvåhjulingar. Jag har aldrig sett så många scooters! Det kändes plötsligt väldigt rimligt att Hondas scooter Cub nyligen passerat 100 miljoner i tillverkning sedan starten 1958. Att det dessutom var vänstertrafik gjorde inte saken bättre, och vi var glada att vi slapp köra själva under resan.

När vi kom tillbaka till hotellet besökte vi poolen på sjätte våningen innan vi gjorde oss klara för välkomstmiddagen, där vi skulle träffa de andra deltagarna på resan. Det visade sig att fyra japaner, två spanjorer, två italienare och en fransman var inbjudna precis som vi. Fransmannen Regis Levy, som bott i Bangkok i tio år och arbetade som webbredaktör för Lepetitjournal.com Bangkok, hade ett stort intresse för MotoGP men hade aldrig tidigare sett ett race på plats.

Efter middagen tog vi en sväng på stan igen, den här gången åt andra hållet. Eftersom det var fredag kväll var det mycket folk ute och serveringarna var välfyllda. Vi visste att det skulle bli tidig uppgång, så vi valde bort utelivet för hotellsängen.

Redan klockan fem nästa morgon var det samling i foajén för avfärd mot den andra flygplatsen i Bangkok – Don Muang – som huserar de flesta inrikesflygen. Flygresan till Buriram tog bara 40 minuter, medan en bilresa skulle ha tagit fem timmar, så flyg var helt klart bästa alternativet.

I ankomsthallen märktes det att något speciellt var på gång – stora affischer på Honda-stjärnor och Valentino Rossi prydde väggarna, lokala dansgrupper underhöll, och utanför stod vackert prydda elefanter med sina skötare och hälsade oss välkomna.

Vi landade i Buriram på lördagsmorgonen och hade ingen tid att förlora om vi skulle hinna checka in på hotellet och sedan ta oss ut till banan för att se eftermiddagens kvalificering. Hotellet visade sig vara ett romantiskt hotell med himmelssängar, men eftersom Peter och jag fick varsitt rum blev det inget gosande, gudskelov!

Det första vi såg när vi svängde in mot banan var den enorma fotbollsstadion man byggt intill. Man hade helt enkelt samlat båda arenorna så att de kunde dela parkeringsutrymmen.

Väl inne på banan slogs vi av att man inte sparat på krutet när det gällde publikaktiviteter. Förutom en nästan fullskalig motorcykelmässa fanns mängder av hospitality-tält och en lokal utställning om thailändsk kultur och historia. Där kunde man till och med prova olika hantverk från regionen.

Vi kom upp på huvudläktaren precis i tid för kvalet, där Marc Márquez tvingades gå genom Q1 för att ta sig vidare till Q2, men trots detta stod han på pole position när kvalet var över – med Valentino Rossi på andra startposition och Andrea Dovizioso på tredje.

Lördagen bjöd även på det första av två race i Asia Talent Cup, där ett tjugotal unga förare kör identiskt lackerade Honda NSF250R-maskiner. Även skinnställen var likadana, och det var bara på startnummer och hjälmar man kunde skilja dem åt. Vi fastnade för nummer 13, som med sin gröna hjälm lyckades ta sig tillbaka till täten trots en grov miss i början. Den disciplin och hänsyn de unga förarna visade imponerade på oss, och det var bara ett fåtal vurpor. Som alltid när ingen har något maskinmässigt övertag blev det strid in på mållinjen, där en malaysisk förare till slut vann och gratulerades av bland andra Johan Stigefelt – teamchef för Sepang International Circuit Racing Team.

Innan vi lämnade banan passade vi på att sammanstråla med Johan Ahlberg, som flyttat till Thailand tillsammans med sin fru och som vi visste var på plats någonstans i folkvimlet. Johan, som driver den nätbaserade mc-sajten Fastbikes.se, berättade att det gick lika bra att jobba från Thailand som från Sverige – det var bara flygresorna till provkörningarna i södra Europa som var lite längre.

Han berättade också om sin bekant Niklas Winkler, systemingenjör i KTMs MotoGP-team, som hade några minuter över eftersom han var klar med datan från kvalet. Niklas berättade att det blev många resdagar borta från familjen i Knivsta, men att jobbet var så inspirerande att han skrivit på för ytterligare en säsong.

Lördagskvällen tillbringades på en restaurang inte långt från banan, och sedan återvände vi till hotellet där ett svalkande dopp i poolen fick avsluta dagen.

Redan vid sjutiden på söndagsmorgonen blev vi purrade för att hinna ut till banan innan den stora publikanstormningen började. Totalt skulle över 100 000 åskådare passera genom vändkorsen under helgen.

Det gällde att vara på plats tidigt på huvudläktaren för att få bra platser. Som tur var hade vår researrangör lyckats få tag på platser längst fram på andra etaget, så vi hade fri sikt. Taket över läktaren visade sig vara en lyckträff – den stekande solen stod bakom oss hela dagen, så vi slapp bli grillade i den 30-gradiga värmen. Att stå nere på startplattan måste ha varit svettigt!

Racen inför MotoGP-klassen var spännande, med dramatik i sista kurvan i Moto3 där flera toppförare gick omkull i jakten på prispallen. Även Moto2 bjöd på bra underhållning, och med nordiska ögon var det en fullträff när Nico Tuuli tog sina första VM-poäng sedan han kom in i klassen mitt under säsongen.

När det väl var dags för MotoGP var publiken rejält uppvärmd – och vilket race det blev! Valentino Rossi drog i ledningen inledningsvis, med Marc Márquez och Andrea Dovizioso i släptåg. Mot slutet tappade Rossi och de båda gick förbi, samtidigt som Maverick Viñales kom ikapp efter en svag start. På sista varvet höll Rossi på att krascha in i sin teamkamrat, men lyckades rädda det. Márquez höll undan knappt för Dovizioso, som gjorde ett sista försök på upploppet.

Thailand är ett Honda-land – vilket alla dessa scooters på gatorna bevisar – så det kändes väldigt passande att Márquez fick kliva högst upp på pallen inför en vilt jublande publik. Hans teamkamrat Dani Pedrosa, som redan annonserat att detta skulle bli hans sista säsong, vurpade tyvärr mitt i racet. Vi hade gärna unnat honom ett bra resultat, då han hade farten och var på väg upp genom fältet när allt grusades.

Att det gick så smidigt att ta sig ut från arenan berodde nog på att vi inte hade bråttom, utan stannade kvar för att se juniorerna i Asia Talent Cup köra sitt andra heat.

Vår nyfunne vän Regis – fransmannen som bor i Bangkok – hade aldrig tidigare varit på ett MotoGP-race, så vi tog med honom ner till depån för att försöka hitta Johann Zarco, som han gärna ville ta en selfie med. När vi kom till teamets depåbox hittade vi Zarco, som just satt i genomgång med sina mekaniker. Teamchefen Hervé Poncharal hade dock lite tid, så jag drog med mig Regis och presenterade honom. Poncharal ställde gärna upp på en intervju med honom för hans franskspråkiga lokaltidning i Bangkok.

Efter en god middag på en lokal restaurang stupade vi i säng – det var tidig uppstigning på måndagsmorgonen för lite mer turistande bland lokala sevärdheter.

Vi började måndagen med att besöka mycket gamla tempel som på 1970-talet grävts fram av arkeologer. Thailändarna hade då förstått att det var en kulturskatt värd att bevara – och dessutom något som lockar turister. Vi var inte de enda racefansen på plats, det syntes gott om Rossi-merchandise bland besökarna.

Efter templen åkte vi till en gård där man uteslutande arbetade med infärgning av textil. Där fick vi prova att med naturfärger skapa batikmönster på scarfar, som sedan fick följa med hem. En smakrik lunch serverades också på gården, med kyckling som en av huvudingredienserna.

Sedan bar det av mot flygplatsen för återresa till Bangkok, där vi checkade in direkt på flygplatshotellet. Eftersom det blivit för tajt för att hinna med flyget hem till Sverige samma dag, valde vi att sova över – vilket gav oss en extra turistdag i huvudstaden.

Efter frukosten tog vi Airport Link-tåget, som ansluter till Skytrain – Bangkoks variant av tunnelbana ovan jord. Vi började med att besöka Jim Thompson House, som numera är ett museum med guidade turer. Jim Thompson var en amerikansk affärsman som förälskade sig i Thailand och började handla med silke. Hans intresse för arkitektur märks i hur han byggde upp sitt hem av gamla traditionella hus, som flyttades till platsen där museet nu ligger, bredvid en kanal. Bara den fantastiska trädgården i sin prakt är värd ett besök – särskilt tillsammans med en kall öl.